Ibland är dom överallt; i kroppen, i huvudet, i händerna, fötterna, ansiktet, ögonen som fladdrar. Känslorna. ”All over the place” sa en prins en gång och vi är nog många som kan relatera till det, både på ett positivt plan och ett överväldigande plan. Känslor är en reflektion av våra tankar. Med det sagt så är det också något vi kan förhålla oss till, ta kontroll över till viss del och välja att identifiera oss med eller inte.
Inom psykologin pratar man om tidigare erfarenheter och banor eller mönster i hjärnan när man undersöker känslor. Intryck utifrån eller signaler från kroppen omvandlas blixtsnabbt till information som hjärnan ska göra något av, regera på eller lagra, och därefter skapas en känsla. Uppkomsten av känslor kan alltså beskrivas som en vild gissningslek och ibland feltolkar hjärnan signaler som vi, om vi inte är riktigt uppmärksamma, skulle kunna köpa för att vara sanning. Allt som vi upplever som vår sanning grundar sig på tidigare erfarenheter som hjärnan kopplar ihop likt ett memory som ska läggas snabbt, snabbt, snabbt.
Allt vi tänker är inte sant
Björn ”Natthiko” Lindeblad gästade Framgångspodden och berättade om sina 17 år som skogsmunk. På frågan om vad som var det viktigaste han tar med sig av att sova endast fyra timmar per natt, leva i celibat i 17 år, endast äta ett mål mat per dygn, vara tyst stora delar på dygnet, svarar han ”att jag lärde mig att allt jag tänker inte är sant”. Med det menar han att kan man lära sig att se sina tankar på avstånd, som en tyst iakttagare ”aha, nu kom den tanken till mig” utan att engagera sig i dem, så möjliggör det för att kunna skapa en känslomässig balans eftersom tankarna inte längre tar över dig.
Eckhart Tolle skriver mycket om detta i sin bok ”The Power of Now” där han menar att den mänskliga ständiga strömmen av tankar är det som förgiftat mänskligheten och gjort en hel värld som lever i omedvetenhet, frånkopplad från sig själv. Han menar att det är detta som skapar dagens miljöförstöring, krig och våld; ingen skulle någonsin göra något sådant mot något eller någon om man levde i samklang med sin egen kropp. Om tankarna däremot tar över så förlorar vi kontrollen över våra känslor och reagerar med hat, svartsjuka, ilska och oro på det som händer inuti oss. För ja, det är inuti det händer. Det som faktiskt sker utanför oss säger egentligen ingenting om situationen, utan det handlar om hur du väljer att hantera den i dina tankar.
Ska jag bara kontrollera och förutse, då vissnar jag
En av lärdomarna i klostret var att ett ändrat förhållningssätt till de egna tankarna kunde hjälpa honom att växa, och göra livet lättare att bära. Björn märkte att hans tankar kom ganska automatiskt; att tankarna snarare kom till honom än från honom.
– Beroende på hur vi förhåller oss inombords så blir det mer eller mindre jobbigt. Givet externa omständigheter finns det mer eller mindre konstruktiva sätt att förhålla sig till vad som händer omkring och i en. Det gäller att observera känslorna och acceptera dem. Känslorna försvinner inte för att du säger att du inte vill känna dem, berättar Björn i en annan intervju.
Han poängterar att det inte rör sig om positivt tänkande, utan snarare om att ifrågasätta sanningen sina tankar. Att, utan att komma med alternativa lösningar, inse att du kan ha fel. Det är nämligen en del av Buddhas lära; att vi människor inte är reducerade till våra tankar, våra känslor eller vår kropp. Därför borde en ta sig själv och sitt inre liv lite med en nypa salt.
En metod är att försöka möta känslolivet i kroppen istället för i huvudet, något som flera gurus och livsfilosofier försökt lära ut genom årens lopp. Om vi möter våra känslor i huvudet så är det lätt att skapa ett drama kring allt som sägs därinne, att döma ut situationen som bra eller dålig, angenäm eller obekväm. När man istället möter sina känslor i kroppen så känns det förvisso intensivt och till viss del okontrollerbart, men så bara för en kort stund. Det finns en peak som hamnar någonstans inom loppet av 1-2 minuter och sedan är den värsta stormen över. Låter du känslorna blossa upp i dig och noterar och accepterar fullt ut det som känns, så kommer också stormen att blåsa över betydligt snabbare. Och framförallt så kommer inte känslorna att fastna i kroppen och skapa obehag på sikt.
”Det är bland annat därför ord som ”tillit” har varit väldigt värdefulla för mig. Ska jag bara kontrollera och förutse, då vissnar jag. ” Björn Natthiko Lindeblad.
Sitt med känslorna, acceptera det som är
Inom yoga-traditionen uppmanar man till att våga sitta med det som känns tufft och jobbigt, likt den lära som Buddha lärde ut. Att våga möta känslorna, använda dem i sin meditation och därefter kunna acceptera dem. Den västerländska förklaringen på hur känslor uppstår och hur feltolkningar kan ske i hjärnan, stämmer överens med den österländska synen på känslor och att allt vi tänker är inte sant. Uppenbarligen har vi ganska lätt för att vara drabbade av både ego, feltolkningar, gissningslekar och allmän förvirring eller stress. Kanske bara det räcker som anledning för att sitta med sina känslor och iaktta dem istället för att reagera.
Nästa gång vi känner något intensivt, låt oss sätta oss ner och känna strömmen genom kroppen, oavsett om det var en feltolkning eller ej så hjälper det för att undvika att obehag fastnar i kroppen.
Här kan du läsa om de andra delarna i hjulet:
