Statistiken är sorglig; utmattning är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning i Sverige. En sjukdom som vi inte ens hade behövt ha om vi bara fick chansen att ta hand om oss själva bättre och lyfta blicken: hur kan det ha blivit såhär?

Enligt Försäkringskassans senaste mätning är: 32 267 personer i aktiv långtidssjukskrivning i Sverige och i genomsnitt insjuknar 36 000 personer per år till följd av utmattning.

  • Antalet långtidssjukskrivna på grund av utmattning är 312 % gånger fler än långtidssjukskrivna på grund av cancer.
  • Sjukskrivningar på grund av stress har ökat med 359 % under åren 2010-2017.
  • 25% av de som drabbats av utmattning riskerar återfall, vilket innebär att 1 av 4 personer faller tillbaka i utmattning.
  • Stressrelaterad ohälsa kostar Sverige 70 miljarder i samhällsekonomiska förluster (årligen)

(Källa: Försäkringskassan via vagravaggen.se)

Utmattning är en konsekvens av vårt gränslösa samhälle som vi själva skapat där jakten på belöning i olika former av prestation och hets jagas som vatten i Sahara. 

Maria Ergül är grundaren bakom Vägra Väggen; en ideell insamlingsorganisation som arbetar för att motverka stressrelaterad ohälsa och utmattning genom forskningsfinansiering, kunskapsspridning, ekonomiskt rehabiliteringsstöd och påverkansarbete. Maria har lång erfarenhet av arbete som HR-chef på flera stora bolag och arbetar numera genom sitt eget företag accessHR.

Hero fick chansen att prata med Maria och fråga henne om orsaker, grunder och tankar kring stressrelaterad ohälsa både ur ett företagsperspektiv och ur ett individuellt perspektiv.

Du har själv arbetat som HR-chef inom tunga industriföretag, bland annat ABB och Bombardier – hur ser du tillbaka på arbetet i dessa stora organisationer för att minska sjukskrivningar orsakade av psykisk ohälsa?
Stora organisationer har stora problem brukar jag säga, speciellt om organisationen är global. På den affärsenhet på ABB där jag var ansvarig HR hade vi bra metoder för att hantera utmattning, det grundade sig mycket i att affärsenhetschefen prioriterade dessa frågor. Vi hade dessutom, förutom arbetsmiljökommittéer som systematiskt drev frågan även hälsokommittéer som jag var med och samordnade där vi gjorde gemensamma insatser för att sätta hälsa på agendan.

Vad kan företag göra för att hjälpa sina medarbetare att undvika att hamna i utmattning?
Till att börja med är det viktigt att ledningen sätter hälsa på agendan; att ledningen inser att lönsamhet skapas av friska medarbetare, inte utsugna. När ledningen prioriterar hälsofrågan och kontinuerligt pratar om av vikten av återhämtning och hälsa kommer det per automatik skapas ett öppnare klimat i frågan vilket gör att medarbetare som känner att de är satta under stress vågar flagga i tid; när man flaggar i tid kan man bli räddad i tid.

Tittar man vidare på det förebyggande hälsoarbetet kommer man ner till cheferna. Initialt vill jag säga att för att chefer ska kunna arbeta med dessa frågor krävs det att de ges rätt förutsättningar för att kunna vara bra ledare. Utmattning är annars många gånger en synonym för bristfälligt ledarskap. Ofta är det i arbetsrelaterad stress en ledarskapsfråga när det brister. Det kan upplevas hårt, men som chef har man tagit på sig ansvaret för medarbetarnas hälsa, utveckling och prestation. Därför tycker jag att man ska börja mäta chefer på mjuka värden, idag följs cheferna framförallt upp på lönsamhet.

Statistiken ser mörk ut när det gäller antalet långtidssjukskrivna pga stressrelaterad ohälsa och utmattning – tror du att den trenden går att vända och i så fall hur?
Jag tror definitivt att den trenden kan vändas. Utmattning är en konsekvens av vårt gränslösa samhälle som vi själva skapat där jakten på belöning i olika former av prestation och hets jagas som vatten i Sahara. 

Utmattning är ett strukturellt problem som behöver lösas på samhällsnivå. Det är inget individproblem där en eller två personer inte ”pallat trycket”. Politikerna måste kliva fram i rampljuset och börja prioritera och driva den här frågan, speciellt då det går att påverka till förändring, och jag tycker att man ska svanenmärka arbetsmiljön.

Sen är det viktigt att individen inser att man inte kan sitta och vänta på att företag eller någon annan ska lösa ditt mående utan man måste ta ansvar för sitt eget välbefinnande. Prioritera sig själv, ingen kommer tacka dig när du arbetat dig sjuk.

Det måste tillkomma nya lagar på flera olika nivåer. Idag har företag en skyldighet enligt lag att se till att arbetsbelastningen inte blir så hög hos de anställda att den riskerar att leda till ohälsa. Men det finns inga särskilda kontroller som säkerställer att detta följs av arbetsgivarna, så lagen i sig blir absurd. Regelverket måste ändras till att alla företag i anslutning till sin redovisning till styrelsen enligt lag måste presentera hur de arbetar systematiskt för att motverka stress på sin arbetsplats. Företag gör det de mäts på.

Sen måste det till regeländringar på Försäkringskassan. Det är direkt oacceptabelt att handläggare på Försäkringskassan har mandat att kunna neka någon ett sjukintyg signerat av en läkare. Det skapar bara en större stress hos den drabbade och förlänger sjukfrånvaron. Många läkare i sin tur saknar kunskap i utmattning vilket gör att många initialt får fel diagnos vilket medför helt andra behandlingsmetoder. Även läkarna måste få utbildning i de aktuella samhällssjukdomar som vi ställs inför.

Jag brukar tänka att samhället är människans verk, är något fel kan vi ändra på det.

Hur stort är skolans ansvar när det gäller att ge unga personer verktyg för att kunna ta hand om sig själva – skulle det inte vara bra om vi alla fick mer träning i det i skolan precis som vi lär oss många andra saker?
En av de frågor jag driver mest är att försöka få till en förändring inom skolan. Att införa ämnet livsstilskunskap, psykisk hälsa eller vad man väljer att kalla det för borde vara obligatoriskt. Men för att det ska bli bra krävs det också att lärarna måste få den kunskap som krävs för att kunna undervisa i ämnet. Idag har de inte det och då kan man inte införa ämnet. Så allt handlar om att börja i rätt ände t.ex. genom att införa ämnet som obligatoriskt i lärarutbildningen.

Därtill måste elevhälsan stärkas, det finns statistik som visar att det saknas 3000 kuratorer i Sverige, jag tror dock unga behöver nås på ungas sätt. Det är inte lätt för en ung person att sätta sig tillsammans med en skolkurator och berätta sina innersta tankar.

Sen tror jag att all exponering i sociala medier där många av de ungas förebilder öppet pratar om sin psykiska ohälsa såsom Therese Lindgren, Bianca Ingrosso med flera, gör att det nästan kan gå en trend hos unga med termerna ångest och depression. Man kastar sig nästan lite med uttrycken. Vilket är ännu en anledning till att ämnet måste in i läroplanen för att reell kunskap ska spridas mellan de unga. Tror dessutom att om utvecklingen fortsätter som idag riskerar vi att få en redan utmattad generation som kliver ut på arbetsmarknaden om några år – vem ska då jobba?

Du har själv erfarenhet av utmattning men har lyckats ta dig tillbaka och dessutom vänt din erfarenhet till en drivkraft att hjälpa andra genom Vägra Väggen – har du några egna förhållningssätt till återhämtning och arbete som du vill dela med dig av?
Många har en hektisk vardag och det är mycket som ska hinnas med i det logistikliv många har. Det finns dock flera enklare verktyg och metoder man kan ta till för att hålla sig hållbar. Det första steget är dock att tro på att regelbunden återhämtning är nyckeln till hållbarhet. Annars spelar det ingen roll vilka metoder man använder sig av. Man måste se återhämtning som ett lika naturligt steg i sina rutiner som att man borstar tänderna eller laddar mobilen.

Det jag själv gör är att jag börjar varje morgon med en s.k. mikromeditation, jag ställer klockan några minuter tidigare. När jag vaknar ligger jag kvar i sängen och gör en så kallad kroppsscanning i 5 minuter vilket får mig avslappnad och därmed kan jag börja dagen med positiv energi. Morgonen är viktig för hur resten av dagen ska se. Man är sina tankar som jag brukar säga, så det är viktigt att känna in och tänka, vilka förutsättningar har jag idag och därefter anpassa dagen utifrån det.

Väl på jobbet inleder jag alltid mina dagar med att planera och styra upp hur dagen ska se, vad förväntas av mig, vad förväntar jag av andra och vad ska jag ha genomfört när dagen är slut. I Sverige älskar vi möten, så jag är noga med att inte närvara på möten som är så kallade ”kafferep”; det ska finnas en tydlig output av mitt deltagande, annars är det tid som kan läggas på annat. I slutet av varje dag går jag igenom morgonens lista för att se status. Genom listor behöver jag inte minnas information vilket gör att hjärnan kan vila.

Sen kör jag någon form av fysisk aktivitet varje dag. Har därtill flera lugna hemmakvällar i veckan, till skillnad från innan då jag ofta hade många planerade kvällar med aktiviteter. Det är viktigt att veta att även sociala aktiviteter som man tycker är kul är energikrävande. Så man måste ha koll på sitt energikonto, lite som debet och kredit – du ska aldrig göra av med mer energi än vad du har. Det här tar tid att lära sig, men det gäller att öva. Man blir bra på det man övar på.

Hero tackar Maria för att du delar med dig av din grymma kompetens och drivkraft för att göra skillnad för samhället i frågan om stressrelaterad ohälsa. Tack!

Vill du veta mer om Vägra Väggens arbete eller bidra till deras stöd till forskning och individuella rehabiliteringsprogram? Kolla då in deras hemsida vagravaggen.se eller deras LinkedInInstagram eller Facebook.

 

Relaterade inlägg