Emanuel Nilsson var en ung och lovande entreprenör när han gick rakt in i väggen. Med stark drivkraft och framgångar började det hacka rejält i maskineriet och tillslut hamnade Emanuel i sjukskrivning och valde att lämna företaget för att kunna fokusera på att hämta tillbaka sin energi igen. Idag jobbar han professionellt som föreläsare för att dela med sig av det värdefulla som han lärt sig genom sin utbrändhet.
Tillfälliga perioder av press och stress tror jag är oundvikligt för de flesta men får vi återhämtning i rätt dos efteråt så är det ingen fara. Det är bristen på återhämtning som är problemet. Där har individen, företagen och samhällsfunktionerna ett gemensamt ansvar.
Hero fick chansen att prata med Emanuel och fråga honom om orsaker, grunder och tankar kring stressrelaterad ohälsa både från företagsperspektiv och ett individuellt perspektiv.
Vad kan företag göra för att hjälpa sina medarbetare att undvika att hamna i utmattning?
Jag tror mycket handlar om kommunikation och närvaro som chef och arbetsgivare. Svårigheten är att många ledare och chefer också är stressade vilket leder till en ond cirkel. Självinsikt är också en nyckel, att känna sina egna styrkor och svagheter och framförallt ta ett personligt ansvar för att sätta gränser och kommunicera när det blir för mycket. En utmaning är att många högpresterande som är i riskzoonen för utbrändhet också är duktiga på att hålla skenet uppe in i det sista. Där krävs ett mycket insiktsfullt ledarskap för att uppmärksamma och skapa en kultur där det är accepterat att signalera och prata om begränsningar. Jag tycker att mina föreläsningar brukar skapa ett sådant samtalsklimat där jag får vara exemplet som gör att fler börjar reflektera.
Hur ska man kunna fördela ansvaret för stressrelaterad ohälsa mellan individ, företag och samhällsfunktioner?
Eftersom företag och samhället består av individer så tror jag det krävs ett skifte i individers förhållningssätt till som gör att man tänker till på samtliga nivåer. Det räcker inte att lägga ansvaret på arbetsgivare, men det går inte heller att lägga skulden på den enskilda individen.
Det krävs ett samspel och ett gemensamt ansvar. Som jag ser det finns det mycket individen själv kan göra, för många gånger jagar vi på oss själva i onödan. Vi kan lära oss prioritera bättre och få mer återhämtning så vi klarar mer.
Men samtidigt som individer utvecklas och lär sig hantera de nya situationerna och förhållningssätten i arbetslivet och inte minst i kombination med privatlivet måste det ske strukturella förändringar. Att hela tiden ha perioder av hög stress och press är ett onödigt slitage på byggstenarna i vårt samhälle. Om jobbet ska kräva så mycket av oss att vi inte kan ha en balans med privatlivet så leder det till sämre arbete och livskvalitet på längre sikt.
Tillfälliga perioder av press och stress tror jag är oundvikligt för de flesta men får vi återhämtning i rätt dos efteråt så är det ingen fara. Det är bristen på återhämtning som är problemet. Där har individen, företagen och samhällsfunktionerna ett gemensamt ansvar.
När man låtsas-stressar så känner man sig produktiv medan man i själva verket slarvar, tar ogenomtänkta beslut och kanske gör mer skada än nytta. Men det har blivit så i vårt samhälle att vi ska alltid ha mycket att göra, alltid vara tillgängliga och gärna ligga på bristningsgränsen till vad vi klarar av.
Du har själv lyckats ta dig tillbaka efter utbrändhet och dessutom vänt din erfarenhet till en drivkraft att hjälpa andra genom dina föreläsningar och sociala kanaler – har du några egna förhållningssätt till återhämtning och arbete som du vill dela med dig av?
Det stämmer. Jag har haft mycket tid att reflektera över mitt liv och över vårt samhälle i den krasch jag fick vara med om. Jag har hittat mina egna gränser och värderingar vilket skapar enormt mycket värde för mig. Det är därför jag föreläser om det för att det värde som jag fått kan jag inte bara hålla för mig själv.
Jag brukar gruppera mina viktigaste förhållningssätt i fyra kategorier.
- Sund egoism. Det innebär att man är egoistisk på ett sätt så man är medveten om att det är det bästa både för sig själv och andra. För mår man inte bra själv är det inte lätt att hjälpa andra på ett insiktsfullt sätt. Sen är det heller ingen som tackar en för att man sliter ut sig eller för att man går runt och mår dåligt. Min erfarenhet är att det är tvärtom, det blir jobbigt för alla inblandade både i jobbet och privat.
- Prioriteringar. Jag har börjat prioritera extremt noga jämfört med tidigare. Både vilka grejer som är viktiga och som jag vill ha mer av i mitt liv och även motsatsen saker som jag vill vara utan. Att välja bort är kraftfullt för det ger utrymme till annat. När man säger nej till något öppnar man alltid upp för att säga ja till något annat som kan vara mycket bättre. Man öppnar i alla fall upp för den möjligheten. Det kan vara att ge mer tid och energi åt något vi redan prioriterar, prioritera in något nytt, eller att bara få den tid för återhämtning som vi behöver för att hantera det vi redan fokuserar på. Less is more.
- Undvika låtsas-stress. Det kallar jag den stress som inte fyller någon funktion när jag tänker efter. När man låtsas-stressar så känner man sig produktiv medan man i själva verket slarvar, tar ogenomtänkta beslut och kanske gör mer skada än nytta. Men det har blivit så i vårt samhälle att vi ska alltid ha mycket att göra, alltid vara tillgängliga och gärna ligga på bristningsgränsen till vad vi klarar av. Men vad spelar då alla våra ansträngningar för roll om vi aldrig lär oss att njuta och glädjas längs vägen?
- Återhämtning. Både i det lilla och det stora. En bensträckare, återhämtning efter jobbet, lediga helger och att ta semester. Jag är mycket noga med att jag får tillräckligt med återhämtning numera. För jag märker att jag får bättre resultat då samtidigt som jag prioriterar bättre. Det är riskabelt att hela tiden ha brist på återhämtning, det blir en ond cirkel. Jag är övertygad om att det är enormt viktigt att alla hittar sina sätt att återhämta sig på ett effektivt och fungerande sätt.
Vilka är dina 3 första verktyg du tar till idag när du börjar känna att energin sinar över en period?
Känner jag att energin sinar brukar jag se till så jag har en sund egoism i mitt liv, prioriterar noga, undviker att låtsas-stressa och får tillräckligt med återhämtning. Oftast är det någon del som tillfälligt blivit svagare och då får man stanna upp och rätta till det.
För att vara ännu mer konkret så brukar jag vid sådana tillfällen sätta mig och blunda och fokusera på min egen andning med djupa andetag. Det lugnet är oslagbart och det går fort att varva ner både kropp och sinne. Det är det absolut mest effektiva och mest tillgängliga verktyget jag använder. Dock en av de svåraste för en rastlös hjärna. Men det är värt ansträngningen. Varför acceptera att ens hjärna inte kan fokusera på den egna andningen utan att vandra iväg?
Om det är en sak man ska bemästra för att må bra så är det sitt eget sinne. Att observera hur dysfunktionella våra tankar är, lära sig att distansera sig från det mentala malandet, inte ta det på onödigt stort allvar och därmed också faktiskt få tyst på malandet och inse att bakom rastlösheten finns ett lugn. Dock förvånansvärt få som kommer över den tröskeln. Om du utan träning tror att du styr dina egna tankar så måste jag meddela dig att det är tvärtom, det är dina tankar som styr dig.
Har du några boktips kring hälsa, utmattning, meditation eller liknande som du skulle vilja dela med dig av?
Jag skulle rekommendera The Power of Now av Eckart Tolle. Om du har upplevt tillräckligt mycket smärta för att vara mottaglig för en förändring så rekommenderar jag boken. Om du börjat inse att ditt mentala malande inte bygger upp dig så är den också perfekt. Om du inte är där än så kan du läsa den längre fram i livet. Den här boken kommer förändra ditt liv, eller så kommer den vara meningslös… just nu.
Vill man läsa något kring prioriteringar så rekommenderar jag Essentialism – the disciplined pursuit of less av Greg KcKeown
I övrigt skulle jag rekommendera att man hittar någon eller några idéer och böcker som man tycker funkar och sen verkligen lära sig att praktisera dem. För vi människor är så dopaminberoende att vi hellre plockar upp en helt ny bok eller ett nytt knep istället för att använda det vi redan vet funkar.
Jag läser mycket, men jag har en prio-hög med ca 10 böcker med lite olika fokusområden som jag läser om och om igen. Alla nya böcker som jag plöjer kvalar antingen in i prio-högen eller hamnar i den stora bokhyllan.
Vi på Hero ger ett stort varmt tack till Emanuel för att du delar med dig av din grymma kompetens och drivkraft för att göra skillnad för samhället i frågan om stressrelaterad ohälsa.
Vill du veta mer om Emanuel och hur han arbetar för att upplysa företag, individer och samhälle om stressrelaterad ohälsa, kika då in på hans hemsida emanuelnilsson.se eller följ hans LinkedIn.
